AIL = win-win, eller kanske inte…

Dagens sista inlägg handlar om min mini-aha-upplevelse som jag fick under Lars Svenssons session om arbetsintegrerat lärande (AIL). Som student har jag många gånger helt okritiskt pläderat för att mer AIL behövs i utbildningen samtidigt som lärarna har skruvat på sig och försökt undvika frågan. Jag har alltid tagit detta som ett bevis på att det är en bra sak, men att ingen vill ”offra” sin kurs eller tid för att införa det. Samma bild har mött Lars och hans vänner när de har kartlagt forskningen om AIL, vilket är något han vänder sig mot. Han ställde t.ex. frågan hur studenternas kritiska förhållningssätt påverkas om de tidigt under sin utbildning inskolas i den framtida arbetsmarknadens synsätt? Det är helt tydligt att mer kritisk forskning behövs. Därför kommer här ett hett tips till alla lärare som tycker att deras AIL-agiterande studenter är jobbiga: sätt igång med forskning och se till att få fram bra argument som ni kan värja er med!

/Tomas Ö

Lärande i fokus

Startskottet gick och NU2008 inleddes med den inspirerande keynote-talaren Pat Hutchings föreläsning om The Teaching Commons and The Scholarship of Teaching and Learning. För en oinvigd är det lite svårt att riktigt sätta fingret på vad The Scholarship… egentligen är. En rörelse? En pedagogik? Eller helt enkelt en anda som genomsyrar – eller i alla fall borde genomsyra – all form av undervisning?

Som Hutchings beskriver det står själva lärandet i centrum. Studenterna uppmuntras av läraren att utforska sitt eget lärande och betrakta det ur ett slags metaperspektiv. Detta leder inte bara till aktivare studenter utan även en förmåga att sätta studierna i ett, för dem, relevant sammanhang. Det handlar om samverkan. Samverkan mellan studenter och lärare där studenterna antagligen inte är de enda som lär sig något nytt.

Men det handlar också om samverkan lärare emellan. Som student slås man ofta av hur liten den akademiska världen är och hur den även inbördes tycks bestå av små öar i ett ganska isolerande hav. Hutchings och hennes Carnegie Foundation vill bygga broar mellan dessa öar och uppmuntrar till samarbete kolleger emellan, discipliner emellan, lärosäten emellan: allt detta som kallas The Teaching Commons. Att dela med sig av kunskap och erfarenheter, att inspireras och lära av varandra istället för att hålla på sitt. Den här konferensen är en god början.

Under föreläsningen restes frågan om ekonomiska resurser för att möjliggöra allt detta. Men kanske behöver en implementering av själva andan i The Scholarship of Teaching and Learning i undervisningen inte nödvändigtvis kosta resurser i form av just pengar. Visst kräver det en ökad arbetsinsats av både studenter och lärare, men kanske handlar det än mer om attitydförändringar och en förändrad syn på undervisning kontra lärande där studenten inte bara ses som en passiv mottagare. Vilket leder till en annan frågeställning: Är det naivt att tycka att detta redan borde vara självklart, både bland studenter och lärare?

//Mia

Bra undervisning med begränsade resurser

Lyssnade på Maja Elmgren och Ann-Sofie Henriksson som pratade om ”Kvalitativt lärande med begränsade reurser”. De har utvecklat en högskolgepedagogisk kurs för lärare med målsättning att spara på den resurs som de flesta på universitetet verkar ha brist på: tid. Kursen är uppbyggd runt ett metatänkande där de flera gånger stannar upp för att reflektera kring om de verkligen lever som de lär (särskilt direkt efter att de inte har gjort det) och för att anknyta till lärarnas undervisningssituation med studenterna, vilket jag tycker är ett spännande sätt att undervisa på.

För att spara tid mer konkret så har de dels tänkt igenom kursens innehåll, koppling till mål, examination, lärarnas förutsättningar osv. för att spara tid åt lärarna och dels använder de sig av både själv- och kamratgranskning som resulterar i mindre och mer kvalitativ återkoppling från deras sida för att spara tid åt sig själva. En viktig del av detta tillvägagångssätt bygger på att lärarna i hög grad ska kunna anknyta till sin vardag och därmed ”tjäna” tid. För att dra metaperspektivet hela vägen så borde lärarna i sin tur se till att deras studenterna ska kunna anknyta innehållet i sina kurser till sin vardag. Hur detta kan gå till rent praktiskt framgick inte och jag hann tyvärr inte ställa frågan innan tiden var slut…

/Tomas Ö

Eftertanke och reflektion…

Supporting Transition into Higher Education Using Portfolio, Lars Uhlin inspirerar till ett nytt tänk. Kunskap ska inte ryckas löst utan sättas i ett sammanhang. Kunskapen är något som studenten ska lägga i en ryggsäck och bära med sig genom livet.

När vi går en utbildning på cirka tre år (eller kortare för den delen) hinner det hända en hel del under resans gång. Oftast är vi inte medvetna om förändringen när den pågår utan först när vi nått en brytpunkt kan vi upptäcka saker. Kanske är det en vän som säger: Vad du har utvecklats? Det är först då vi ser förändringen. Det är lätt att bli hemmablind.   

Lars Uhlin berättar om ett utbildningsprojekt som berör studenter på utbildningen Hälsouniversitetet (FHS) på Linköping universitet. Det handlar om att varje student får under utbildningens gång bygga en portfolio med de erfarenheter och kunskaper som studenten förvärvat. Bland annat berättar Lars om något som kallas för en tankebok. Det är en bok studenten ska använda för att skriva ner sina tankar som dyker upp under utbildningens gång.

Det handlar om att integrera eftertanke och reflektion kring utbildningen ända in i individens inre väsen. Genom att skapa en struktur gällande studentens förståelse kan studenten ta till sig en djupare kunskap. När studenten ser detta i sin portfolio är det lättare att skönja rent konkret vad studenten lärt sig. Studenten kan på så sätt växa med kunskapen på ett djupare plan. Med dokumentationen är det lättare se tillbaka på vad som har hänt, inte bara kunskapsmässigt utan även mentalt, detta är något som jag tror många utbildningar och individer skulle ha stor nytta av. Genom att ta tid för eftertanke och reflektion kan vi skapa en djupare förståelse samt en djupare kunskapsinhämtning. Kunskap blir beständig och djupgående.

Det är med stor spänning jag lämnar föreläsningen och hoppas få höra mycket mer kring dessa tankar.

//Veronica 

 

 

 

 

 

 

 

 

Första dagen…

Efter en lång tågresa (5 timmar) var jag äntligen framme i Kalmar! Väl på Brofästet fick jag mitt rum och han lägga in väskan innan det var dags för lunch. Därefter började NU2008.

Under välkomsttalet kom en intressant aspekt upp som berör de kurskataloger där högskolorna presenterar sina program. De är tydligen mer eller mindre helt riktade till personer i åldrarna 19-25 år. Dessutom skrivs det inget om parallellayrken eller om förändringar som har gjorts inom programmen. Som student tycker jag att ett program som utvecklas är intressant och lockar betydligt mer än ett som kan tyckas stå i stiljte. Dessutom lyftes att det som en högskola idag kan vinna studenter på är bra pedagoger och nöjda studenter. Visa mer av det i kurskatalogerna! 

Pat Hutchington från USA var inbjuden som föreläsare och detta kändes nästan tvunget att gå och lyssna på. Trots mina något knaggliga kunskaper i engelska lyckades jag hänga med bra.

Pat talade om hur en förändring inom pedagogiken där trenden går mot att elevens upplevelse av sitt lärande ska stå i fokus. Sammanfattningen var i fyra punkter.

• Lyssna på studenten och involvera henne/honom i arbetet med undervisningen och i lärandet.
• Dela och diskutera frågor med dina kollegor.
• Dokumentera upptäckter.
• Bjud in andra.

Under eftermiddagen var jag även med på en workshop. Detta dels för att jag kände mig trött och det var dags för aktivitet dels för att titeln ”Släpp kontrollen och låt studentera skärpa sin förmåga och drivkraft – inquiry based learning” lät spännande.
Det hela inleddes med quescussion vilket innebär att man ska diskutera genom att enbart ställa frågor. Trots att detta låter som en omöjlighet var det faktiskt helt möjligt att genomföra en slags diskussion. Vad vi egentligen fick fram är svårt att säga, men det blev många frågor…
Det som kom fram senare var att för att en student ska trivas och stanna kvar på sin utbildning är trygghet och socialationen viktigast. Om studenten känner sig trygg och kan vara den han/hon är och blir sedd för det är det större chans att utbildningen slutförs på utsatt tid.
I ovanstående kan jag känna igen mig. Högskolan i Halmstad är en liten skola men otroligt trevlig. Kontakten med lärarna är äkta och det käns att de bryr sig om oss studenter. Att matteläraren, som vi hade för över ett år sedan ,stannar och småpratar lite är väl ett bra tecken på god kontakt mellan lärare och student!

Vidare diskuterades det en del om vikten av reflektion kring studentens egna lärande. Det är viktigt att se sitt lärande och sin progression. Frågor som är bra att lyfta är vad som gick bra/inte bra samt varför.

Avslutningsvis kan jag vidabefodra följande :Att lära är inte samma sak som att kunna.

/Åsa

Lärande – och genus

Mina upplevelser från NU2008 i Kalmar börjar med vårsol och småprat i väntan på att konferensen ska komma igång. Denna eftermiddag har jag fått tankar utifrån Pat Hutchins idéer om utvecklande av lärande och lärmetoder genom att lyssna till studenten och involvera studenten i dennes lärandeprocess, dela frågor med kolleger, dokumentera och invitera andra i tankar och processer. Dessa hade jag med mig till workshopen om Inquiry based learning, som också inbegrep att involvera studenterna i deras lärande. Detta görs genom att ställa frågor som diskussion, jobba mot kursmål, feedback både från lärare, kursare och sig själv. Studenterna får här arbetar fram bra vetenskapliga frågor att utgå ifrån för sitt eget lärande. Viktigt är att skaffa ett bra klimat som tillåter att lärande och inte bara kunnande.

Jag var också och lyssnade på hur man blev fysiker, som en social praktik och som ett görande. Fysikerkulturen behöver synliggöras för studenter (och fysikerlärare) och de måste få redskap för hur de ska handskas med den. Alltså fysik borde ses i ett vidare perspektiv, inte bara rena ämnet, avskalat från verkligheten.

Resurser, som vanligt… eller?

Manne har ju redan gått igenom key-noteföredraget av Pat Hutchins på ett bra sätt, men jag måste få lägga till en reflektion. En av de efterföljande frågorna handlade nämligen om hur det ska finnas tid och pengar till allt detta arbete som borde göras på alla möjliga håll och kanter i den akademiska världen. Svaret blev det förväntade: det pedagogiska utvecklingsarbetet måste komma in som en naturlig del av den undervisningsverksamhet som finns på lärosätena. Tyvärr är det resurs- och tidsbrist som till stor del dominerar min bild av den pedagogiska utvecklingen vid våra lärosäten eftersom jag alltid möter den oavsett vart jag vänder mig.

Pat betonade dock en annan aspekt som egentligen är lika självklar: det finns onekligen en hel del saker som görs trots bristen på tid och pengar (NU2008 är ett levande bevis för det). Jag har först på senare tid insett att detta inte alltid har varit fallet – under de senaste 10-20 åren har aktiviteten ökat markant och tydligen fortsätter den att öka. I alla fall om man ska tro på dem som har varit med ett tag…

Själv har jag svårt att förstå hur man tidigare har kunnat bedriva undervisning utan att föra ett strategiskt och genomtänkt utvecklingsarbete, men jag är väldigt glad över att inställningen har ändrats. Återstår bara att se hur bra det blir.

/Tomas Ö

En intressant fråga som får betydelse

Pat Hutching, en kvinna från USA och med en mycket härlig dialekt, har under dagen presenterat en session som hette och handlade om ”The Teachin Commons and the Scholarship of teaching and learning”. Förutom en intressant bakgrund till ämnet leddes åhörarna fram till frågan om vad man som lärare kan ställa för frågor för att främja studentens reflekterande över sitt eget lärande. Genom en gemensam diskussion framkom bland annat frågor som: ”Vad är det viktigaste du lärt dig än så länge?” och ”Hur skiljer sig denna kurs från andra?” och övriga frågor kring litteraturen och ämne.

 

Det känns helt relevant att diskutera och belysa hur dessa frågor kan hjälpa studenter till självreflektion och förbättrat lärande. Det är jag helt med på! Hur ska man annars påminnas om vilka framsteg man gör? Det jag dock funderar kring är hur många frågor vi ställer som handlar om kunskapen i relation till praktiken? Dvs. de frågor som sträcker sig utöver ”Vad har du lärt dig” och ”vad handlar böckerna om”. För tillfället skriver jag mitt examensarbete inom ”nätbaserat lärande” och har utfört ett antal intervjuer med nätstudenter. En fråga vi ställde var, förutom ”Vad har du lärt dig” också ”vilken nytta har du av detta i din vardag/sysselsättning?”. I princip ingen av studenterna hade funderat kring detta varken när de sökte till kursen eller under kursens gång. Tanken är helt enkelt att kanske bredda denna fråga och mer än skapa självreflektion om lärande, även öppna upp för vad lärandet kan användas till i praktiken.

 

/Fanny

Examination – mer än studera-tentera-glömma?

“ Vad kommer på tentan?”, den ständiga ledtrådsjakten om vad som ska intensivt pluggas in veckan innan tentan diskuterades i denna session för att sedan gå in på kärnan – examination via nät. Många studenter känner nog igen strategin att studera intensivt inför tentor och sedan känna en tomhet efter 4 timmars intensivt skrivande.

Att examination handlar om en kunskapssyn håller jag till fullo med om, samt vikten av att tentera av rätt kunskap.  Dock finns det frågetecken kring vilka studenter den formativa examinationen är anpassad för. Agneta nämner att det är en form som troligen passar studenter med erfarenhet av högskolan eftersom i hennes studie visade sig att handledning kring kamratbedömningen var så gott som obefintlig. Hur ska lärandemålen uppnås om kriterierna ej är kända för studenterna? Är då denna form av examination anpassad för alla studenter?

Den tendensen som finns nu och som med största sannolikhet kommer att öka är renodlade nätkurser utan fysiska träffar. Det som är viktigt då att tänka på, är examinationen rättsäker? Diskussionen uppkommer även under frågestunden, hur kan man veta att det är “rätt” student som lämnar in uppgifterna oavsett om det är via nätet, hemtentor eller andra uppgifter. 

Frågorna som jag kommer fundera vidare på är; vad är den perfekta examinationen? Och för vem är den anpassad?

/Monica

Intressant om mångfald

Ann-Charlotte Ek pratar nu om ”Heterogenitet som resurs i akademiska undervisningsrum – att aktivt stimulera användandet av sociala erfarenheter för att skapa en artikulerad kunskapssyn hos studenter”.

Helt i linje med mina egna åsikter har Ann-Charlotte och andra från Malmö högskola (kanske inte en slump att jag sympatiserar med något från ”mitt” lärosäte) arbetat med att använda mångfalden i en klass. Att uppmuntra till användande av olika erfarenheter och perspektiv och stimulera det genom att inte bara utgå från det verbala eller textbaserade.

Det ska väl sägas att jag brukar ha det som lättast när just det verbala och textbaserade är det som gäller, men det hindrar inte att jag verkligen uppskattar ansatsen.

Intressant också att projektet mottogs väl av studenter, men med viss skepsis från lärarkollegor. Fast kanske inte helt oväntat – åtminstone hos mig finns det en föreställning om att den här typen av tankar är ”moderna” och mer accepterade hos oss som är yngre (därmed inte sagt att alla studenter är yngre än sina lärare).

/manne