Rollen som lärare

Flera av dagens sessioner har inbjudit till reflektioner kring lärarrollen, bl a Thomas Fritz runda-bord-samtal som tog upp frågan om klokhet är något som bör implementeras i synen på kunskap. Utgångspunkten var – inte helt otippat – den nya tiden och den nya generationen studenter (som för övrigt tycks vara en ganska osorterad skara vars största gemensamma nämnare är att de befinner sig mitt i ett aldrig sinande informationsflöde). Många av deltagarna verkade vara rörande överens om att klokhet faktiskt bör ingå i nutidens kunskapssyn, ska detta möjligen tolkas som att det är ett inslag som har saknats bland studenter ett tag? (wink, wink) Hur som helst är det ett spännande problem att teoretisera kring. Vad är egentligen klokhet och är det överhuvudtaget något man kan lära sig eller för den delen lära ut?

Också Eva Skåreus tog upp synen på lärarrollen, i form av bilder som hennes bildlärarstudenter skapat utifrån temat ”Vem är du som lärare?”. Intressant var att det professionella i yrkesrollen fick stå tillbaka för bilder där olika sorters hjältar stod i fokus. Detta skulle kunna tolkas som en önskan att bli en heroisk förebild för sina framtida studenter, en slags hjältelärare som kan spåras till filmer som Döda poeters sällskap och Mona Lisas leende. Undrar om det är en genomgående önskan hos blivande lärare och vad händer då i så fall när verkligheten knackar på? Visst har jag innerligt uppskattat många av mina lärare, men jag har aldrig yttrat det genom att kliva upp på bänken och utropat: – Oh captain, my captain!.

//Mia

Loggningars meningsfullhet

Att elever loggar för att se sitt lärande kan vara en bra idée. Risken kan är dock att det kan bli ett för stort moment för eleven och att det ses som något tidskrävande.

Min erfarenhet är att det loggas väldigt mycket i vissa kurser. detta gör att jag som student tillsl ut skriver för skrivandets skull istället för att lägga ner ett engagemang i det hela.
Min åsikt  är att logga med längre mellanrum och då istället göra djupare loggningar. jag toro att man kommer åt den avsedda effekten bättre då!

/Åsa

Informationskompetens…

Informationskompetens är ett begrepp som kanske inte alla studenter har träfat på. Hur söker man sin information i olika databaser, på nätet på biblioteket? För visst är det en kompetens att kuna söka bland artiklar och liknade på flera olika sätt på olika ställen och därmed även ha en viss koll på källan?

Vem är det som har ansvaret för att studenterna lär sig att söka sin infromation, står det med i kursplanerna och hur kan man lära ut informationssökning. Är det ämnesspecifikt eller ämnesövergripande? Är det en kompetens som kan användas ute och efterfrågas ute i samhället?

En tanke som lyftes under rundabordssamtalet kring studenters informationskompetens var att bibliotekarierna kan ingå i utbildningen av studenterna inom dett. Ett exempel från en skola  är att när elever skriv A och B uppsatser ingår det att skriva om sin informationsinhämtning. bibliotekarien bedömmer denna del och kan troligen även se den utveckling som finns hos eleverna.

/Åsa

Autentiska examinationsformer

Under detta förmiddagspass lotsade två entusiastiska föreläsare från SLU  oss åhörare genom en dragning kring autentiska examinationsformer. Under en tid har de arbetat praktiskt med studenter kring denna form och delgav oss resultatet av detta. 

Mest av allt tyckte jag att de verklighetsförankrade uppgifterna såsom frågor från allmänheten var ett intressant och innovativt arbetssätt. Mer konkret innebar det att personer kunde ställa frågor kring sina husdjur till studenterna. En uppgift som sådan ger studenten ett ansvarstagande och visar tydligt att lärarna litar på studenternas kunskap att de klarar av att genomföra uppgiften.  

Jag tror framtiden kommer att kräva mer arbetsmarknadsanpassade examinationer och uppgifter både ur ett konkurrenshänseende samt att få en verklighetsförankring till ett liv utanför akademin. Formen att sätta studenter i situationer som kan uppkomma efter examen, höjer kvaliteten i utbildningen som sådan. Återigen ser jag kopplingar till mina egna studier, motivationen ökar när man kan sammankoppla teorin i praktiskt arbete. För få utbildningar och kurser har en teoretisk ingång, som inte säger något om hur tillämpbara teorier är i arbetslivet.

Hur kan man då genomföra examinationer på ett rättsäkert sätt? En av åhörarna poängterade svårigheten att bedöma denna form om den blir tagen ur sin kontext. För att förtydliga kan jag ge exemplet VFU, för där sker en del av examinationen av studenten i dess rätta miljö, det vill säga studentens kommande arena, klassrummet. Detta är en intressant reflektion och bör även överföras till andra utbildningar som har praktik. En fältrapport baserat på praktik återger inte sammanhanget på samma sätt som när en handledare kommer ut och bedömer studenten i den rätta kontexten. 

/Monica

P@rable project

Vid lärarutbildningen i Umeå har vi arbetat med bloggen som verktyg för reflektion under delar av en kurs inom det allmänna utbildningsområdet. I Linköping arbetar man med att ta fram en digital portfolio som ska följa studenten under lärarutbildningen och främst VFU:n. Karlstads universitet har tagit fram en föreställningskarta som kan liknas vid en mind map som ligger till underlag för nulägesanalys och analys av utvecklingsområden. Dessa tre olika reflektionsvertyg samlas under P@rable project.

Workshopen inleddes med en presentation av de olika delprojekten innan det öppnades upp för diskussion. Diskussionen behandlade bl.a. bloggen som verktyg, dels som reflektionsverktyg, dels utifrån ett etiskt perspektiv. Vidare diskuterades vikten av att välja rätt verktyg för det syfte man vill uppnå. Är det en dialog med studiekamrater som ska föras eller är det en dialog mellan universitetslärare, student och lokal lärarutbildare man vill åt? Även vid den här sessionen nämndes hur nätbaserade forum medger direkta avtryck enkelt och hur det kan kopplas till reflektion.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det blev ett intressant samtal som gav nya perspektiv och infallsvinklar.

//Helena

Reflektion över självreflektion

Under denna session presenterades en studie som baserades på studenters reflektioner kring sig själva och sitt studerande. Syftet var att att förbereda studenterna för det som komma skall. Mer specifikt handlade det om att studenterna skulle själv ta ett aktivt ansvar för att utveckla sina färdigheter genom planering, systematisering, disponering av tid etc. Detta är just det som krävs i studier på högre nivåer. Men är alla studenter i den mognadsnivå att man själv reflekterar över dessa saker? Jag tror att detta initiativ från Lunds Universitet gagnade utbildningen som sådan men frågan är om en kurs/moment med självreflekterande inslag räcker till för att få studenter i större utsträckning att fundera kring sin prestation. Upplägget med kontinuerlig självreflektion av sina tankar, hur man löste problemen, måluppfyllelse tror jag bidrar till en kort stunds reflektion. För att det självreflekterande kritiska tankesättet ska tas med ut i kommande arbetsliv, tror jag på en kontinuitet i utvärderingar under studietiden.

 

/Monica 

En svårfångad lärarroll

Eva Skåreus analys av lärarstuderandes bilder av dem själva som lärare visar att det i hög grad är läraren som hjälte som förekommer. Det kan vara hjältar från film, sagor, samhälle, mm. Vilka ideal är det som eftersträvas i dessa hjältebilder? Det är en ensam gärning som gestaltas och jag kunde känna en utsatthet i vissa av bilderna. En lärare saknade sina händer, en annan satt på en hästrygg och blev ansatt av små figurer. Det verkar för mig som om lärarrollens komplexitet gömdes bakom schabloner och rädslor.

Bilder är utlämnande och nakna, vilket kan väcka etiska aspekter då mer än upphovsmakaren vill tolka dem. Om metoden att arbeta med bildskapande och bildanalys och krävs att studenten kan distansera sig från sin bild. Tips som gavs för att komma vidare var att arbeta med dikotoma bilder till dem som var gjorda, eller att studenten själv skulle ställa några frågor om sin bild som denne själv skulle svara på.

/Malin

Bilder över sin yrkesroll

Kan man genom att skapa en bild i photoshop och genom denna svara på frågan om synen på sin lärarroll analysera fram ett svar?

EnligtEva Skåreus är detta en möjlighet. Eva har använt sig av sin undervisning till att forska om bildernas möjlighet för studenter att analyser ovh visualisera sin framtida roll som lärare. Resultatet blev att många av studenterna skapade bilder där hjältar stod i fokus. Detta tolkar då Eva som att hjälten är det idela som finns hos studenterna. Innebär det d att studenterna vill bli hjältar för sina elever eller att de ser sina lärare som hjältar och vill efterlikna dem. Vi har alla idela och frågan jag får är vart idealet kommer ifrån.

Något som togs upp i efterdiskussion var när bilderna var skapade i utbildningen. Detta vidarutvecklades till att det skulle vara intressant om samma studenter gjorde om arbetet efter exempelvis ett år för att se om bilden förändrats och vad som i så fall hade förändrats.

jag saknade aspekten på huruvida studenterna arbetade, i samma rum eller enskilt, vilka möjligheter de hade att påverka varandra. Denna fråga uppkommer då en grupp elever hade flera hjältebilder medan en annan grupp hade flera bilder med Jesus.

Attarbeta med bilder för  att analysera sin lärarroll eller för all del någon annan yrkesroll är ett intressant arbetssätt. Dock tror jag att risken att övertolka bilderna finns, eller att det blir en prestation och den bild man verkligen ej skulle vilja skapa ej kommer fram.

/Åsa

Konsten engagerar

Margareta Melin-Higgins och Pernilla Severson, konsten att höja teoretisk begreppsförståelse lyfter ett intressant ämne. Kan man använda konstnärliga pedagogiska metoder för att undervisa i traditionellt teoretiska begrepp? Efter förläsningen är jag helt övertygad om att kombinationen av estetiskt aktivt lärande i teoriundervisningen är något vi kommer att få se mycket mer av.

 

Det behövs en medvetenhet för att se de strukturer som vi omges av i samhället. Genom att synliggöra den strukturerade strukturen blir människans habitus i fokus och vi kan se våra tankar vilket i sanningens namn är rätt homogena. Detta pga. av den homogena bilden som samhället sänder ut, som Margareta Melin-Higgins och Pernilla Severson hjälper oss att rita på ett papper. När vi får tio sekunder att rita en bild som förklara känslan, tanken som dyker upp ritar deltagarna på NU2008 likvärdiga bilder. En kvinna är en böljande figur med fylliga bröst medan vetenskapsmannen är en man som det snurrar en massa saker kring. 

 

Genom att skapa en interaktion mellan konstnärliga pedagogiska metoder och teoretiska begrepp hoppas jag att vi kan ge estetiken en rättfärdiga plats i den akademiska världen. 

 

//Veronica

Nya tider

En genomgående slutsats under den här konferensen har varit att vi lever i en ny tid och i många fall stavas den ”nätbaserat lärande”. Tekniken har fullkomligt exploderat de senaste åren och helt klart är den här för att stanna. De omedelbara fördelarna är uppenbara: lägre kostnader för lärosätena och ökad flexibilitet i tid och rum. Men igår under Marita Ljungqvists presentation slogs jag av tanken att dessa fördelar även kan innebära en fara.

Själva huvudpoängen med presentationen var hur man kan göra e-lärande mer flerdimensionellt och därmed erbjuda ett fullgott alternativ till campusundervisning, men även frågan om kvalitet och uppfattningen att nätkurser skulle vara någon slags ”light-kurser” togs upp. Kursen Ljungqvist använde som underlag innehöll få obligatoriska moment vilket förklarades med kravet på flexibilitet från studenternas sida, och dessutom med att många inte läser i syfte att ta poäng utan mest för att det är kul (vilket i och för sig är en anledning så god som någon). Jag tror inte att nätkurser i sig innebär lägre kvalitet; jag har själv studerat via nätet och till och med upplevt det motsatta. Men faran skulle kunna ligga i att vissa lärosäten ”kastar in” nätkurser dels för att det ligger i tiden och dels för att locka nya studentgrupper till lägre kostnader, utan att ha den nödvändiga kompetensen. För den nya tekniken innebär inte bara nya möjligheter utan även krav på ny kunskap, för att inte tala om en helt slags ny kreativitet. Och kanske, kanske händer det ibland att man ”flirtar” med studenterna och sänker kraven för att tillgodose deras behov av flexibilitet?

Exempel på exakt hur bra nätbaserat lärande kan bli tog Jan Herrington upp i sitt key note-tal Web Environments and Authentic Learning. Där presenterades inte bara ett fullgott alternativ till traditionell undervisning, utan i flera avseenden kanske till och med ett bättre då den nya tekniken ger oändliga möjligheter till interaktivitet, flerperspektivtänkande och produktion snarare än reproduktion. Men precis som med The Scholarship of Teaching and Learning krävs det ett speciellt tänk och kreativa lärare. Lärare som våga ställa krav på aktiva studenter som engagerar sig i sin egen lärandeprocess.

Som jag ser det är det bara våra egna begränsningar som bestämmer vart den nya tekniken tar oss. Eller som en nätkurslärare sade igår under lunchen: – Är man besluten att måla fan på väggen så dyker han så småningom upp.

//Mia